Lämna mig ipred!

Jag har då aldrig sett på maken till galenskap. Ord känns futtiga att uttrycka mitt missnöje. Vi är inte längre lika inför lagen, det är vinstintresset som avgör. Min generation ska tydligen inte bara kriminaliseras, vi ska även kunna bevakas, stämmas och åklagas av samma företag. O ja, förundersökning är faktiskt inte längre åklagare eller polisens ansvar. Det är de vinstdrivna skiv- och filmbolagens. Detta såg vi bevis på redan när 31-åringen i Linköping dömdes och nu diskuteras även denna lag som gör det möjligt för dessa företag att begära ut din ip-adress vid eventuell brottsmisstanke!


Från början var 31-åringen åtalad för att ha gjort drygt 23 000 musikfiler tillgängliga på nätet, förutom 30 filmer. Men kammaråklagaren gjorde i december bedömningen att bevisningen kring musikfilerna inte höll och lade ned det åtalet.

Ifpi (musikbranschens samarbetsorganisation) tyckte dock att det visst fanns bevis som kopplade åtminstone 4 500 av musikfilerna till 31-åringen och drev då den delen vidare som enskilt åtal.


DN 2008-05-05


När ska vi stanna upp och tänka efter? Det kanske är dags att skiv- och filmbolagen anpassar sig efter sina kunder istället för att trycka på riksdagen att de ska besluta tvärtom? Det kanske är dags att uppdatera de gamla försäljningsmetoderna kring musik och film? Jag har inte köpt en CD-skiva på säkert tio år och det skulle kännas väldigt konstigt att tvingas tillbaks till det stadiet enbart för att garantera vinst till vissa företag.


Varför är det just skiv- och filmbolagen som ska ha denna rättighet, förresten? Vad hände med alla skrivmaskinstillverkare? Snacka om att de måste ha gått back de senaste tjugo åren, varför fanns inga lagar att garantera deras vinster när de konkurrerades ut av datorerna?


För att det är så utveckling fungerar! När ska politiker förstå detta?

Dagens låt: Vad skulle passa bättre än Willie Brown - Future Blues

Enkelriktat

Under en av veckans morgnar satt jag och avnjöt en mysig frukost framför nyheterna på tv4. Nyhetsuppläsaren inledde en story med att berätta att Silvio Berlusconi uttalat sig rasistiskt angående USA:s nyvalde president Barack Obama. Jag log och bredde en macka som jag under inslaget tänkte avnjuta till denne italienares såkallade "groda".


Uttalandet kom och jag höjde ögonbrynen. Kommentaren var inte rasistiskt alls, inte ens en liten smula! Det hela handlade om att Berlusconi försökte göra sig rolig genom att placera Obamas hudfärg i ett positivt sammanhang. Han sade:


"Obama är snygg, ung och solbränd"


Jag var riktigt besviken. Här hade jag förväntat mig något riktigt smaskigt. Inte direkt för att jag gillar rasistiska uttalanden särskilt, snarare handlade det hela om min kärlek till att höra politikers politiskt inkorrekta uttalanden. Något att skratta åt, du vet.


Istället fick jag en riktig funderare. Varför klassas alla uttalanden av en vit man som hänvisar till en annan hudfärg än sin egen som "rasistiska"? Att anspela på ras och att uttala sig rasistiskt är två saker som bör hållas isär, vilket vissa människor verkar ha glömt. Allra särskilt om man nämner hudfärg i ett positivt sammanhang.


Tråkigt nog verkar detta gå igen i ganska mycket. Som vit heterosexuell man gäller inte yttrandefriheten särskilt långt. Du får skämta nedlåtande hur mycket du vill om den egna skaran, men det är också allt. Som kvinna, homosexuell eller färgad däremot får du inte bara göra dig lustig över den egna gruppen. Du får även uttala sig rasistiskt, sexistiskt eller på annat sätt nedlåtande om den vita heterosexuella mannen utan att det ses som fel. Varför?


Varför ska jag som vit heterosexuell man acceptera detta? Har jag en medfödd skuld i att vita män genom tiderna alltid suttit på maktpositioner och förtryckt kvinnor, färgade och homosexuella? Det verkar onekligen så. Kanske är det därför "vi män förväntas hålla käft i genusfrågan..." som Pär Ström så vackert uttryckte i sin bok "Mansförtryck och Kvinnovälde", åtminstone om vi skulle uttala oss kritiskt.

Dagens låt; Canned Heat - Skat

I've got the Blues

Det ligger ett blått skimmer över Sverige.


Även denna höst har jag sett dessa blå band svisha förbi på "underbara" människor som vill stödja den politiskt korrekta kampen mot prostatacancern.


I år, liksom förra året ska tv3 arrangera "Blå Bandet-galan". Leif GW ska än en gång stå och muttra om att män mitt i livet kan få en del problem med sin bästa vän. Bert Karlsson kommer att stå i något hörn, vråla att cancern kostade honom alldeles för mycket pengar och Dogge ska rappa om "sena nätter på toaletter". Grabbarna siktar mot att bräcka förra årets vinst då hela 56 000 000 kronor samlades in! Självklart kommer dessa pengar även denna gång enbart gå till varianten som drabbar män.


Blått, blått, blått och återigen måste jag ställa mig frågan; Vad hände med alla andra cancervarianter? Tappade de rösten i sin egen battle cry eller är de helt enkelt "ute"? Självklart är jag emot cancer i alla dess former. Det skulle kännas fånigt att sitta och säga att den ena cancern är värd mer uppmärksamhet än den andra, men något känns bara fel när pappografi har blivit för mannen vad stelkrampsprutan är för mellanstadiet.


Tänk dig att se "Rosa Bandet-galan" som jämvikt till detta ståhej. Att ägna en helkväll åt den kvinnodominerade cancervarianten. Självklart vet jag att denna tanke är helt orimlig, men jag kan inte låta bli att leka med den. Tänk vad den hade gjort för jämställdheten.


Synd bara att vi inte verkar mogna för det än...

Dagens låt: T-Bone Walker - Mean Old World


Survival of the cutest

På tv4 går ett program som heter "Djur i fara" som jag under måndagen tittade på. Upplägget var ganska korkat, som vanligt när det kommer till denna kanal. Linda Isacsson springer runt i världen och moralpredikar om vilka djur man inte får utrota med argumentet "jag tycker dessa djur är så söta". Måndagens program handlade om geparder i Namibia som sedan länge aktivt utrotats av lokalbefolkningen eftersom den för nöjes skull dödar människornas boskap. Något som kan jämföras med vargproblemet här i Sverige. Vargen dödar boskap - människan dödar vargen. Människor som Linda Isacsson gråter ut i TV - jag skrattar åt människor som Linda Isacsson.


Den sista tiden har vi i massmedia fått larm om djur som håller på att ta sig in på svenskt territorium, närmare bestämt den amerikanska kammaneten och mårdhunden. Dessa hotar vårt "svenska" djurliv och vi är inte sena med att greppa vapen och ge oss ut för att utplåna dessa.


Mårdhunden, en art som vandrat in i Sverige från västra Ryssland, kan bli ett hot mot fågelarter i landet och måste hindras att etablera sig i landet. I höst inleds ett projekt för att spåra mårdhunden och på sikt utrota den i Sverige.


Måndag 8 september 2008 http://www.sr.se


Men vänta här ett slag. Vart håller tv4 hus? Varför är det helt okej att utrota mårdhunden men inte vargen eller geparden? De skadar ju människans intressen på samma sätt?


Många verkar tro att det är okej att utrota mårdhunden och behålla vargen eftersom mårdhunden är onaturlig i det svenska ekosystemet. Det argument skulle kunna hålla om det inte var så att vargen också någon gång i historien invandrat till Sverige, hamnat i obalans i ekosystemet, konkurrerat ut några andra djur som troligtvis dött ut helt. Vad är skillnaden i mårdhundens agerande? Kom den hit för sent? När i historien blev det helt plötsligt inte längre okej för djur att förflytta sig till andra territorium? När blev vi så djurfrämlingsfientliga?


Många verkar även tro att eftersom mårdhunden invandrat spelar det ingen större roll om vi utrotar den i Sverige, eftersom den finns på andra platser i världen. Men.. gör inte varg också det?


Budskapet är tydligt - "Survival of the fittest" ska tydligen inte längre inkludera "söta" djur, för det och vilka som kan klassas som "söta" bestämmer... någon...


Nattens låt: John Lee Hooker - It Serves Me Right to Suffer


God natt!

Duktighetssyndromet

Jag har de senaste veckorna varit väldigt ledig. Vilket i regel innebär en mer aktiv vardag än när jag jobbar eller pluggar. Jag har rest över halva landet för att hinna träffa mina nära och kära innan skolan börjat. Jag har haft nära och kära på besök här i Göteborg. Jag har försökt tapetsera, städa, fixa med csn och samtidigt försökt att reflektera över min existens.


De senaste veckorna har en hel del tankar i min skalle gjort mig förbannad. Först och främst denna förskräckliga träningshysteri som de senaste åren förgiftar den osäkre svenskens hjärna.


Jag är ingen aktiv människa i den bemärkelsen att jag skulle vara ute och springa varje dag eller besöka gymmet ett antal gånger i veckan, av den enkla anledningen att jag hatar det. Som jag ser det är träning ett överspänt självplågeri vilket endast är avsett att resultera i en yttre persona för andra människor att betrakta och prisa. Ett kollektivt bekräftelsebehov som allt fler svenskar dagligen drabbas av!


I en diskussion kring detta med en av mina närmaste vänner jämförde jag träning med kokain. Enligt mig ger träning ett starkt beroendeframkallande lyckorus eftersom det frigör samma ämnen som när du drar i dig kokain. Det är även på samma sätt destruktivt då du plågar dig själv för att leva upp till något i andras ögon. I narkotikamissbruk - jag är så dålig, i träningsmissbruk - jag är så duktig. Alltså, enligt mig lika galet.


Men behåll lugnet. Jag är inte så korkad att jag buntar ihop alla träningsfanatiker och sätter en etikett. Ni få som tränar för att ni tycker att det är roligt har jag inget problem med. Om ni tränar av samma anledning som jag spelar gitarr förstår jag er, det kallas hobby. Ni andra, som skyltar på msn, facebook, i media, på krogen eller överhuvudtaget, vad vill ni att jag ska säga? "Fan, vad du är duktig"? Knappast... "Väx upp!" vore mer på sin plats...


Dagens låt; Memphis Minnie - True Love


Tapetkungen

Jag håller på att tapetsera hemma. Något som av erfarenhet får mig att koka av ilska och diverse svordomar att flyga ur min mun. Till en början verkade dock tapetseringen denna gång fungera smidigt, allt flöt på och jag fick upp första våden utan problem. När jag ska skära av denna nere vid golvet märker jag dock att jag glömt att köpa rakblad. Jag suckar och svär lite över misstaget men är snabbt utanför dörren i ett blåsigt Göteborg på väg mot kvällens hjälpmedel.

Efter en stunds promenad kommer jag fram till Hemköp. Jag smyger omkring lite bland hyllorna och försöker på egen hand finna det jag söker. Dock slutar min jakt med att jag får fråga en anställd var dessa farliga vapen befinner sig och självklart måste man fråga om dessa i kassan. Det är lång kö idag och jag blir stående ett tag. När jag efter många suckar i min stressade tillvaro kommer fram och ber om rakblad får jag en smärre chock.

- Hundrafyrtio kronor, tack!
- Va?! Hmm, okej.
- Kvitto?
- Nej, tack.

Jag ger kassörskan en missnöjd blick, tar mitt paket och är snart på väg hem igen. Det är fruktansvärt blåsigt idag och mitt hår formar en galen frisyr tillsammans med det nu småduggande regnet.

Väl hemma upptäcker jag det andra misstaget. Tjejen i kassan har gett mig rakhyvlar, inte rakblad! Jag kokar till av ilska och känner hur vapen och död pryder mitt inre. Har jag verkligen betalat ett sådant överpris för något jag inte vill ha?! Jag har för fan inte ens en respektabel skäggväxt jag kan använda dessa till! Det är bara att vända på klacken och jag är snart framme vid Hemköp igen.

Kön är ännu längre denna gång vilket gör att jag hinner lugna mina pulserande tinningar tills det är min tur. Jag förklarar missödet för tjejen i kassan och ber om att få vad jag ville ha. Hon påstår att hon inte känner igen mig trots att jag för tjugo minuter sedan stod på precis samma ställe iförd precis samma mjukisbyxor och sweatshirt. Det kommer absolut inte på fråga att byta något man inte har kvitto för! Nu har jag nått min bristningsgräns och försöker i desperation argumentera mig till ett byte vilket i detta skede måste se väldigt komiskt ut för människorna i kön bakom. En ung, ilsken man iförd deprimerande outfit med håret åt alla håll står och skäller om att han genast behöver sina rakblad.

Till slut lyckas jag knyta näven i fickan. Jag tackar för mig och beger mig mot färgaffären, som ligger femton minuter längre bort. Där är jag säker på att de säljer det jag behöver. Klockan är nu kvart i sex och stängning är inte långt borta. Jag svär lite över den värdelösa kvittopolicyn, men har ännu inte gett upp hoppet om att få en fin vägg till kvällen. Det är då jag märker mitt tredje misstag denna timme. Jag har lämnat mitt VISA-kort hemma, har inga kontanter i mina mjukisbyxor och affären hinner garanterat stänga innan jag hunnit kuta hem och hämta det jag behöver.

Jag sitter nu hemma med gråten i halsen. Blicken är fäst mot väggen som fortfarande skiner med sin fult rosa-gula nyans. Den som skulle ha varit snygg vid det här laget… Ge mig rakblad…

Dagens blues; Bluesbreakers - All Your Love


Gladiatorer och Strippor

Dagens nyblivna föräldrar måste vara de tråkigaste människorna som satt sin fot på denna jord. Tråkigare och mer fantasilösa följa-med-strömmen-folk får man fan i mig leta efter. Du vet vilka jag pratar om, blonda tjejer med stora bröst som fnittrar omkring likt Carolina Gynning. De är alla tillsammans med någon machokille med stenhårt ansiktsuttryck, innefrilla, stora muskler och tribaltatueringar. Tillsammans följer de varenda trend som finns, till och med namntrenden när det kommer till deras barn. Framför sig skjuter de nämligen en barnvagn med en registreringsskylt som får Gundes stämma att eka någonstans i mitt bakhuvud;

”.. och i ringarna möter hon TINDRA!!”.

Jag undrar om dessa människor någonsin har funderat över någonting i deras liv eller om de enbart glidit som tomma skal utan egen vilja eller karaktär. Om de har följt innelistorna till punkt och pricka utan att reflektera över vad de själva tycker är snyggt eller bra. Det verkar, tråkigt nog så. Varför skulle annars majoriteten av barnen födda efter millennieskiftet bära detta gladiator/strippa-namn? Om det inte blev en pojke såklart, då heter han garanterat Liam.

Missförstå mig inte nu, jag tycker självklart att det helt är upp till varje förälder att namnge sitt eget barn, utan inblandning av skatteverket eller andra utomstående. Jag tycker, med andra ord att du ska få döpa ditt barn till ”Bajskorven” om du känner för det. Det enda jag, på mina bara knän efterlyser är lite smak. SMAK!!! SMAAAAK!!!!!!

Dagens låt; Walking Blues - 2 versioner. Första av Son House och andra av Muddy Waters


Meddelande från regeringen!

Som du säkert redan hört röstade riksdagen i somras om att införa den nya FRA-lagen. I samband med detta genialiska beslut släppte regeringen en liten kortfilm med tips kring hur du som privatperson även kan skydda dig mot inre hot. Filmen är lånad från storebror i väst, liksom alla andra argument som rör denna lag.



Gör nu som goda svenskar. Skaffa hemlig adress, skaffa vapenlicens, lås in er hemma, spika för fönstren, gå aldrig ut, beställ hemkörd mat som du kör i micron minst femtio minuter innan du försiktigt försöker få i dig exakt allt du behöver för din överlevnad, koka allt vatten innan användning, följ nyhterna dygnet runt ifall du i värsta fall skulle bli tvungen att lämna ditt hem och fly till närmaste skyddsrum. Man vet aldrig när en jag-hatar-dig-för-din-frihet-och-att-ditt-land-ligger-i-väst-terrorist från mellanöstern får för sig att spränga just dig och din familj!!

Det onaturliga fågelboet - del 2 - Det stora hotet

Eftersom vi ÄR naturen är det i botten oss själva vi förstör. Vilket är helt naturligt! Alla arter, precis på samma sätt som varje individ, kommer i slutändan att dö, det är så livet fungerar! Frasen "rädda jorden", (som om den skulle vara någonting separat från oss) är bara en vilseledande mask åt orden "vi ska hålla kvar det klimat, de djur och växter som passar och gynnar oss i vår egen överlevnad!". Vi försöker med andra ord rädda oss själva samtidigt... Invecklat? Vänta bara...

Har du någonsin hört talas om en organisation som vill rädda något annat än söta djur, eller som på något annat sätt "gynnar" vår art? Nej, de organismer som inte spelar någon större roll i våra liv, underhållnings- eller rent överlevnadsmässigt är det inte så noga med.

Anledningen till att vi behöver denna förklädnad är naturligtvis för att vi ska kunna känna oss nobla. Vi skapar en illusion kring att vi ridderligt räddar någonting utomstående och kan därför dunka varandra i ryggen och gratulera oss till att vara ”så underbart goda människor som kan göra något så fantastiskt för en annan varelse”. Detta är inget nytt, det är samma gamla hyckleri människan alltid pysslat med.

Detta är ett väldigt destruktivt tankesätt. Destruktivt i den bemärkelse att det inleder oss i en onödig rundgång som bara skapar oro. Jorden är, liksom vi som individer i konstant förändring. Även om det inte syns någon direkt skillnad från dag till dag förändras allt lite hela tiden. Det finns därför inget "standardtillstånd" i åldrande, även om vi verkar tro det. Varför skulle annars människor göra ansiktslyftningar, eller på andra sätt försöka hålla fast vid en ålder runt 25? Detta är OMÖJLIGT!!!

Det enda MÖJLIGA alternativ vi har är att i våra sinnen försöka tillåta förändring. Därmed även till slut acceptera vår arts öde och i graven gå. Liksom vi någon gång i våra liv måste acceptera att vi själva åldras och till slut kommer dö. När du gjort detta förstår du att döden bara är en övergång till en annan skepnad. Alltså ingenting att vara rädd för.

Dagens låt; Robert Johnson - When you got a good friend


Det onaturliga fågelboet

Vad tänker du på när du hör ordet ”natur”? Just det, som svensk har man en tendens att tänka på skogen, ängar, sjöar och hav, älgar, koskit och allt annat som en stockholmare skulle säga ”hör landet till”. Få människor verkar koppla ihop ordet med exempelvis bilar, städer, datorer, skor etc.

Jag vinklade frågan och ställde till min mamma sist jag var hemma i Dalarna.

- Är bilar naturliga?
- Klart de inte är! Det är ju VI som skapat bilarna!

Det vi skapar är alltså onaturligt? Vi har ju faktiskt ett namn för sådant; ”Artificiellt”. Betyder inte det att vi också är onaturliga? Hör vi inte till denna underbara natur vi omringas av? Detta fick mig, minst sagt att fundera.

Det verkar inte som att vi ser oss själva tillhöra någonting alls, inte ens våra kroppar! Bara det faktum att vi säger ”jag har en kropp” istället för rent och enkelt ”jag är en kropp” höjer väl sanningshalten i mitt påstående en aning? Vi verkar dessutom ha skapat någon sorts ägarroll till våra kroppar. Vi ser oss som någon som måste bestämma över denna oftast fula sammansättning av ben, blod, muskler, organ, FETT etc. Detta synsätt skapar dessutom ett oerhört ansvar! ”Vi måste ta hand om våra kroppar och hålla dessa i topptrim! Vi måste motionera, äta sunt, se till att vila ordentligt” …och så vidare i oäääändlighet…

Precis på samma sätt ser vi allt utanför våra kroppar. Denna ägarroll går igen även i vårt förhållande till världen och vår natur, speciellt ansvarsdelen. ”Vi måste se till att vi tar hand om allt så att inget går åt helvete! Vi måste skapa ”Greenpeace”!!!!!!!”

Men vänta här ett slag. Vi är väl våra kroppar? Vem fan är annars DU som äger denna grej som jag kan se framför mig? Precis på samma sätt ÄR vi naturen. Du äger ingenting, du ÄR allting. Du är precis lika mycket ”ett med naturen” när du ligger hemma i soffan med en laptop på magen som när du sitter mitt ute i skogen och känner lukten av sjö. Det går inte att komma ifrån, någonsin. Inte ens Fuglesang har lyckats med detta.

Alla bilar, städer, datorer och skor är därmed också naturliga. Hur skulle de inte vara det? Om vi nu kommit från denna natur precis lika mycket som fåglarna, bör inte våra uppfinningar då vara lika naturliga som deras? Vem skulle säga att ett fågelbo är onaturligt?
Inte jag…

Dagens låt; Son House – Death Letter


Bensin och Blaska, tack!

Oj, vad många dagar det har gått sedan jag sist släppte på ventilen i denna blogg. Mycket har hänt sedan dess, mycket jag skulle kunna spy över. Framför allt kanske FRA-lagen eller Maud Olofssons överlägsna hånskratt åt folket i SVT dagen efter riksdagens omröstning. Självklart var hon också klädd i vitt, som alla andra politiker genom tiderna som gjort bort sig. Även blomskickandet till Camilla Lindberg, som enligt mig bara följde sitt hjärta och politiska övertygelse framför sitt parti har äcklat mig fruktansvärt. Sunt förnuft använder jag dagligen, inte fan får jag några blommor!

Det är dock inte detta jag tänker skriva om denna gång. Nej, något annat har retat upp mig i veckan. Något som fått min syn att flimra och mina andetag att bli korta och snabba. Något som gjort det möjligt att steka ägg på min panna. Jag pratar självklart om den kuklöse mannen Niklas i Piteå som i förra veckan vägrade sälja porrtidningar på sitt sommarjobb, en bensinmack. Han gick till facket och klagade över att han ”mådde dåligt” på grund av toplesstjejerna högst upp i tidningshyllan. Niklas stod och visade sin politiskt korrekta nuna i Aftonbladet och hoppades att hela folket skulle skicka ryggdunkningar. Oj, vad jag mådde illa…

”Han pekar på att han är en 26-årig ung man som tillhör målgruppen för de pornografiska tidningarna. - Att som ung kille stå och sälja en sådan produkt blir ett problem, säger Niklas Svenlin, som också anser att tidningarna har ett material som förnedrar kvinnor.”

Denna gamla myt om att porr skulle förnedra kvinnor har jag aldrig riktigt förstått. Sedan när blev tjejerna som viker ut sig i dessa tidningar ensamma representanter för hela det kvinnliga könet? De få som vill fläka ut sig ska väl vara fria att göra det utan att få bördan att företräda alla andra kvinnor på denna planet? Vem är det som har en förnedrande kvinnosyn egentligen, Niklas?

Det mest intressanta och underliga med detta är följande, och jag tänker vara helt uppriktig och därmed även ta risken att låta som en riktig mansgris; Vilken man har någonsin mått dåligt över att se en naken kvinna? Är du kapabel att idka könsumgänge i och med detta?

Nejdu, Niklas. Din mamma må tycka att du är en helfin kille, men jag tänker inte köpa dina lögner. Porr kommer alltid att finnas och jag föreslår att du byter arbetsplats om du inte pallar detta faktum. Du var väl medveten om att tidningar likt dessa såldes på din nuvarande arbetsplats? Hade jag varit allergisk mot mjöl hade jag inte sökt sommarjobb i ett bageri…det säger sig självt.

Dagens låt; "Muddy Waters - I Just Want to Make Love to You"


Jante vs Netto

Svensken är en singelman mitt i livet som fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Eftersom dessa alltid brett våra räkmackor har vi ingen aning om hur vi ska klara detta själva. Svenskar är därför ett osäkert folk. Vi har ett kollektivt dåligt självförtroende. Pappa är överbeskyddande på ett flertal olika plan vilket får oss att tro att vi inte klarar någonting. Vi har exempelvis väldigt strikt alkoholpolitik, vi måste nu för tiden ha hjälm på huvudet när vi cyklar, våra tändare är nu barnsäkra. På tal om våra barn har vi inte ens friheten att döpa dessa till vad vi vill. Vår pappa är rädd att vi ska spåra ur och dela ut namn som ”Bajskorven” eller ”Metallica”. Nej, Marcus, Anna och Stefan är ”godkända” namn vilka garanterar att ingen någonsin sticker ut. Sticker man inte ut blir man inte diskriminerad… det är så vi bäst löser det problemet.

Jag var till Danmark för en tid sedan. Där slog dessa tankar väldigt hårt då kontrasten mellan det svenska och danska tydligt uppenbarades. Danskarna verkade ha ett mer ”jävlar anamma”. De verkade ta för sig i världen på ett sätt som svenskar inte gör. De sålde alkohol i matbutiker och jag såg inte en enda människa med hjälm på huvudet. Och vilka namn sen… helvete, vad är det för fel på dessa människor? Att döma av svenska statens undersökningar kring en fri alkoholförsäljning borde dessa människor vara utdöda för längesedan! Varför cyklar de omkring som om ingenting hänt?!! De har ju DÖDEN PÅ NETTO!!

Jag är nu tillbaks på andra sidan Öresundsbron och här verkar läget bara bli värre. Under onsdagen den artonde juni ska riksdagen ta ställning kring den nya FRA-lagen. Något som, om förslaget går igenom kommer leda oss in i en helt ny dimension av osäkerhet. Pappa litar inte längre på vad vi gör på Internet eller i telefonen och kommer därför ha full frihet att kika över våra axlar. Anledningen till detta förslag är att ”yttre hot” snabbare ska kunna upptäckas. Om dessa ”hot” har jag ingen aning, men jag vet vilket pris varje svensk får betala...

Jag vet inte vad du tycker, men jag dör hellre som en fri man på Netto än att leva resten av mitt liv som en övervakad kopia!

Dagens snack; “Alan Watts on insecure societys and hermits”

Det blev ingen “Dagens låt” denna gång…

Sinnesro och handlingsförlamning

Jag är besviken. Världen visade sig vara allt annat än vad jag som yngre hade hoppats och trott. Kalla mig naiv, men jag trodde verkligen på alla ihåliga talesätt som seglar omkring. Dessa visade sig endast vara tomma fraser vi repeterar gång på gång för att försöka övertyga oss om att de stämmer. En liten drömvärld, med andra ord. Nedan följer några exempel på detta.

Ärlighet varar längst
Den idioten som kom på detta uttryck var allt annat än ärlig. Det visar sig gång på gång att den som fuskar mest vinner i slutändan. Titta bara på alla ”stora” musiker idag, alla har dom fuskat sig till sin berömmelse och pengar. Klivit över lik, utnyttjat musiken och människor för att nå dit de vill. Musikindustrin är så jävla nedsmutsad idag att jag funderar på att sluta med allt som har med musik att göra. Jag vill inte vara en del av detta längre.

Kunskap är makt

Detta påstående skulle kunna vara sant. Om inte kunskap, liksom allt annat var till salu och kan förvrängas som behagas av ägaren. Inget är heligt, inte ens kunskap. Till rätt pris kan du köpa allt. Med andra ord; pengar är makt.

Alla människor har lika värde
Behöver jag ens lägga fram argument mot detta infantila påstående? Pengar höjer människovärdet, punkt slut. Om du inte håller med; Väx upp och se dig omkring!

Listan kan göras lång. Det värsta är egentligen inte dessa klyschor. Det är det faktum att vi inte reflekterar över någonting längre. Adjektivet ”frågvis” är nu för tiden synonymt med ”jobbig”. Vi går dagligen runt med dessa föreställningar i vårt undermedvetna utan att fundera om dessa verkligen stämmer, och om inte, varför de inte stämmer. De borde väl göra det? Vore inte världen då en bättre plats?

Den största klyschan som dagligen förvrider våra sinnen är utan tvekan den som präntas in i anonyma alkoholisters hjärnor. Nämligen sinnesrobönen;

God, grant me the serenity to accept the things I cannot change, Courage to change the things I can, and the wisdom to know the difference.


Menar dessa människor att det finns saker man inte kan förändra? Sicket jävla skitsnack! Skitsnack som ger harmoni för stunden då du kan avsäga dig allt ansvar och acceptera världen som den är. Därav namnet. Kalla mig negativ enstöring men jag tänker fan i mig fortsätta ifrågasätta allt, till och med mig själv och allt som för människorna anses ”självklara” eller ”omöjliga att förändra”. Det är dags att upphöja lite vettigare talesätt! ”Frågar man ingenting får man ingenting veta” är från och med nu ditt nya motto, eller vad sägs om ”Döda fiskar följer strömmen”?

Dagens låt; "Eric Clapton - Ramblin' On My Mind"

Eric Clapton tolkar Robert Johnson

Science vs Religion

The Exorcism of Emily Rose är en film som handlar om - som namnet avslöjar - en jänta som blir besatt av diverse demoner som katolska präster försöker driva ut. Emily dör emellertid av svält då demonerna inte tillåter henne att äta. Filmen utspelas mestadels i den efterkommande rättegången där åklagaren försöker få prästen fälld för dråp. Hans resonemang innefattar enbart vetenskapliga fakta där psykisk störning anges som anledning till Emilys besatthet. Han menar att exorcismen lett till hennes död då hon tvingats sluta äta de mediciner hennes läkare gett henne. Försvaret representerar det spirituella och religiösa som menar att Emily, prästen och hennes familj själva ansåg att exorcism var den enda rätta vägen ut och att hon inte alls led av någon sjukdom. Medicinerna försvårade exorcismen..osv…

Science vs religion, kort och gott.

Det som slog mig är att människor har en tendens att se på vetenskap som fakta som inte kan ifrågasättas. Vi verkar tro att det materiella, det vill säga det som går att dela upp i olika delar och multiplicera etc, är det enda som existerar. Vi har en tendens att fnysa åt religionernas förklaringar på det gåtfulla och anse att ”de bara är rädda för fakta”. När vi hör om amerikanska skolor som vill lära ut creationism vid sidan av evolutionsteorin blir vi upprörda. Så fort man diskuterar någonting med någon har denne en tendens att alltid riva fram ”fakta”, det vill säga undersökningar som ”visar” att 3 av 5 bla bla bla….

Jag minns något en kompis en gång berättade efter att ha studerat filosofi på högskolan. Någon hade räckt upp handen under en föreläsning och hävdat att ett plus ett är lika med ett. Argumentet var att två grushögar tillsammans blir en grushög. Vilket min kompis, med sina naturvetarögon fnös åt då matematiken självklart inte stämde, alla vet ju att den sistnämnda grushögen består av ett dubbelt antal gruskorn. Det han glömde är att vi i matematikens värld förstår att siffran 2 representerar ett dubbelt antal. Men hur blir det om vi endast tittar på grushögen med dubbelt antal gruskorn i sig och utesluter vår kunskap om att denne nyss var två? Kommer vi uppleva denna som dubbel? Knappast..

Den riktiga världen inte består av siffror, dessa är endast symboler för verkligheten. I verkligheten finns inget ”dubbelt antal” då det inte finns några separata saker. Allt hör ihop, det finns ingen gräns som kan skilja ting eller händelser åt. Vetenskap är endast ännu ett par suddiga, människoskapade glasögon att se på världen genom. Det enda som skiljer dessa brillor från de religiösa är att de är mer accepterade, inte att de skulle vara mer ”korrekta”. Det värsta är att vi har denna tendens att göra samma fel som religionen alltid gjort mot vetenskapen. Förlöjliga ett annorlunda argument och livssyn.

Jag menar inte att symboler skulle vara fel eller dåliga på något sätt. Jag anser att vi måste vara medvetna om att dessa inte är verkliga, utan bara artificiella koncept och ideer om verkligheten, vetenskap som religion.

Dagens låt; "Mississippi Sheiks – He Calls That Religion"


Myntet skall vändas!...

I höstas utspelades en hetsig diskussion mellan mig och två av mina vänner. Debatten handlade om kvotering och huruvida detta skulle skapa rättvisa mellan könen i det svenska samhället. Mina vänner påstod att de självklart skulle acceptera att de blev bortvalda på grund av sitt kön i konkurrens med en kvinna om ett arbete. Även om de båda var precis lika kvalificerade. Detta var något jag vägrade acceptera. Jag menade att om vi ska komma någonstans med jämställdheten måste vi sluta upp med att se värde i könet. Det ska inte längre spela någon roll om du är man eller kvinna. Att nu börja se det kvinnliga könet som mer värdefullt borde väl rimligtvis vara precis lika fel som att göra det motsatta?

Samhällsbyggandet måste ske utifrån kvinnors villkor.

Detta är en av fem huvudfrågor "Feministiskt Initiativ" prioriterar, vilket kom som en liten besvikelse för mig. Jag som trodde FI stod för jämställdhet, inte ett omvänt könsvärde. Att utveckla samhället utifrån kvinnors villkor, betyder det att jag inte längre är intressant att ta hänsyn till som ung man? Detta tankesätt blir tydligare när man på TV ser Gudrun Schyman spy över företag vars styrelser består av en majoritet män. Hon hävdar att detta inte är jämställdhet! Kvotering skall införas för att garantera hälften av platserna till kvinnor! Att sedan FI:s styrelse består av mer än 9O % kvinnor är inte så noga? Pyttsan! Snacka om cykeltur!

Tänk dig att vi till ett helt nytt yrke ska vi tillsätta tjugo platser. Vi har 2OO utbildningsmässigt likvärdiga att välja mellan. Av dessa är 19O män och 1O kvinnor. Enligt kvoteringens "rättvisa" ska alltså en kvinna bland dessa ha 1OO % chans till anställning medan en man har närmare 5 %. Hur kan detta kallas jämställdhet? Är detta rättvist?
Enligt mitt synsätt borde det mest jämställda vara att tillsätta 19 män och en kvinna, eftersom alla individer då haft samma chans till anställning. Könet ska inte ses som merit!

Dagens låt; Fleetwood Mac - Black Magic Woman


RSS 2.0